Idag vaknade jag vid halv tio och hade en lugn morgon då jag skulle möta Hanna först vid tolv. Kvart över elva skriver Hanna att det tydligen var halv tolv vi skulle till brunchen så då kutar jag som en galning till metron men missar den såklart precis och får vänta hela fem minuter på nästa eftersom det är söndag. Till slut kom jag fram och efter att ha slitit på mig klackskorna nästan precis utanför kom Hanna ut och mötte mig och jag vågade gå in. Kände mig typ som Serena van der Woodsen. Bara snäppet fulare. Men vilken brunch alltså! Där fanns allt! Åt så mycket att jag trodde jag skulle dö. Petade endast i mig två kycklingbitar nu till middag för jag är så mätt. Äggröran var nog det som tog kol på mig. Den gjordes on demand så att säga och det var minst sex ägg han hällde i stekpannan. Både Hanna och Engla dog lite smått av sina också. Gott var det iaf. Skippade även mitt nyttiga liv idag för att kunna njuta av efterrättsbordeN. Hade kunnat vara lite mer chokladgrejer men ooojjj vad gott det var iaf. Ville typ ta kort men det kändes linte Serena van der Woodsen - likt. Servicen var ju också helt otrolig men det är kul för det blir ju ändå lite missförstånd ibland eftersom de är så dåliga på engelska. Sotrt tack till Lasse och Engla för att jag fick följa med! Mätta och belåtna bestämde vi tjejer oss för att åka till le jardin de Luxembourg och Lasse skulle åka till le Marais för att kolla på lite konst. På metron insåg Hanna att hennes mobil var borta så vi fick åka tillbaka till Ritz för att kolla om den var där och det var den som tur var. Sen åkte även vi till Luxemburgträdgården och mötte Engla och Selma. Vi hade det jättemysigt även om det var något varmt. Hela jag klibbade typ men det var trevligt ändå. Man ska inte klaga på fint väder. Sedan spatserade vi tillbaka till deras hotell och Selma (fyra år) bjöd in mig till tjejernas hemliga agentklubb och jag fick mitt agentnamn - Rose. Hanna, Selma, Engla, Astrid och Joanna heter Chloe, Zoey, Bowey, Daisy och Baby-baby. Måste säga att jag fick ett av de bättre namnen.

Nu har jag ätit middag med värdfamiljen och Alexandra har upplyst mig om att hon gärna vill träffa mina barn snart. Fick då förklara att det kommer dröja åtminstone en tio år kanske innan jag får barn. Vet inte om hon greppar hur liten jag verkligen är.

Imorgon börjar praktiken och jag är nervös, nervös, nervös. Det kmr nog gå bra men just nu vill jag mest ha den överstökad alltså.

Pussar!