Jag hade tänkt att jag skulle känna mig fri och sprudlande efter att ha slutfört mattekursen för det här året. Det gör jag inte. Jag gick in med gott mod och tanken att jag faktiskt är helt okej i matte men det visade sig ganska grovt att jag hade fel. Kan ärligt säga att jag aldrig har skrivit ett så dåligt matteprov i hela mitt liv. Aldrig. Inte blev det bättre av att höra att alla hade klarat de uppgifter jag kört fast på. Så när jag gick ut från klassrummet efter att ha suttit fyra timmar i sträck (ja jag satt tiden ut) så kände jag mig, vad ska man säga, defeated. Försökte dock muntra upp mig med att nu är detöver och jag kan andas ut men då slog det mig. Som en blixt från himlen insåg  jag att det enda jag ska göra när jag kommer hem inte är att kolla på film och mysa utan att skriva mitt Grand Projet. Då ville jag bara lägga mig ned på marken i fosterställning och gråta. Men jag insåg att det inte skulle gillas av min skola så jag gick hem istället med tårar i ögonen och nu ligger jag här. Skriver på projektet men hur många meningar jag än plitar dit så blir det aldrig längre. Tre a4 kvar på dator. Det är typ 2000 ord. Nej, kan den här skiten bara ta slut någon gång?! Dessutom har jag så ont i ryggen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Har försökt knäcka den åt alla håll och kanter men inget hjälper.
Ungefär såhär såg jag ut när jag gick från skolan. Något fulare dock.


Nej tillbaka till arbete, ain't no use in complaining when you got a job to do som Bryan Adams säger.
hejdå, hoppas det gick bättre för alla er andra som också läser matte B