Dag 137 - Tillbaka i skolan
Idag tog jag mig som alla andra friska barn till skolan för två timmars franska och sen var dagen slut. Skönt. Åkte till méderic för att äta, lite onödigt kanske och tyvärr var det inte världens godaste mat idag men bättre än på st.Do iaf. Sen åkte jag hem och började läsa novellen i franska men jag kom inte långt förrän jag somnade och sov i 2,5 timmar - AWESOME! Hur skönt som helst och imorgon börjar jag två - också hur skönt som helst.
Häromdagen hände en sak som jag gått och tänkt på ett tag. Ni som läser vet att jag har velat mellan att åka hem eller inte på sportlovet för jag vet inte om jag kommer dö av hemlängtan om jag inte åker hem eller ifall en resa hem bara skulle göra det värre. I alla fall så satt jag och grabbarna grus (Ville och Valle) på metron och pratade lite om hur vi skulle göra. Då sa jag
- Men jag åkte ju faktiskt inte hem på höstlovet så då borde jag ju kunna göra det nu.
Då fick jag reaktionen:
- Men Frida, det är ju för fan ingen tävling! Man kan åka hem hur mycket man vill - det spelar väl ingen roll!
Och det slog mig att de har helt rätt. Precis som jag alltid gör så har jag gjort även detta till en tävling. Jag är sjuk. Jag har gjort det till en hemlig tävling (som BARA jag vet om) om vem som åker hem minst. Är inte det stört så säg? Någon fix idé har satt sig om att alla (min familj) kommer sakna mig mycket mer om jag är borta längre i sträck och inte åker hem emellan fast jag vet (hoppas iaf) att de saknar mig hela tiden. Jag måste skärpa mig, så här kan jag inte hålla på. Jag förstör ju bara för mig själv. Ingen skulle ju tycka att jag var mesig om jag åkte hem men ändå finns tanken där att vissa klarar det minsann att vara kvar. Jag ska söka hjälp för detta tror jag. Det behövs.
Häromdagen hände en sak som jag gått och tänkt på ett tag. Ni som läser vet att jag har velat mellan att åka hem eller inte på sportlovet för jag vet inte om jag kommer dö av hemlängtan om jag inte åker hem eller ifall en resa hem bara skulle göra det värre. I alla fall så satt jag och grabbarna grus (Ville och Valle) på metron och pratade lite om hur vi skulle göra. Då sa jag
- Men jag åkte ju faktiskt inte hem på höstlovet så då borde jag ju kunna göra det nu.
Då fick jag reaktionen:
- Men Frida, det är ju för fan ingen tävling! Man kan åka hem hur mycket man vill - det spelar väl ingen roll!
Och det slog mig att de har helt rätt. Precis som jag alltid gör så har jag gjort även detta till en tävling. Jag är sjuk. Jag har gjort det till en hemlig tävling (som BARA jag vet om) om vem som åker hem minst. Är inte det stört så säg? Någon fix idé har satt sig om att alla (min familj) kommer sakna mig mycket mer om jag är borta längre i sträck och inte åker hem emellan fast jag vet (hoppas iaf) att de saknar mig hela tiden. Jag måste skärpa mig, så här kan jag inte hålla på. Jag förstör ju bara för mig själv. Ingen skulle ju tycka att jag var mesig om jag åkte hem men ändå finns tanken där att vissa klarar det minsann att vara kvar. Jag ska söka hjälp för detta tror jag. Det behövs.
Kommentarer
Trackback