Dagen började dåligt med att Sofie bangade på att springa och jag fick springa själv istället. Dessutom fick jag hemlängtan men detta överlevde jag och efetr springturen kändes allt ändå ganska bra. Sen mötte vi upp de nya eleverna för att visa de runt och det gick väl sisådär men vi hamnade slutligen i Montmartre på ett fik. Det var trevligt men inte anade jag att helvetet skulle komma när som helst. Sen laddade jag på mobilen (tacka gudarna för det) och vi gick till metron. Vi går ner och jag trycker väskan med plånboken och navigot mot läsaren och går igenom spärrarna. Vi går till metron (Anvers) som precis kommer och vi trycker oss in med alla andra miljoner människor. Precis när dörrarna stängs känner jag att väskan är öppen och i ligger ingen plånbok längre. Jag får panik och börjar gråta så Sofie hoppar av med mig på nästa station och åker tillbaka i hopp om att jag kanske tappade den i vimlet och den trillade ur på perrongen eller ner på rälsen. Nej självklart inte. Till råga på allt börjar jag på metron tillbaka till Anvers blöda hejdlöst mycket näsblod och människorna på tror att jag blivit misshandlad. Plånboken hade inte blivit inlämnad heller så den var helt klart stulen. I den låg allt. ALLT. Mitt bankkort, mitt navigo, mitt leg, mitt csn-kort och dessutom 200 euro. Jag var så arg och upprörd att jag visste inte vad jag skulle ta mig till och står där med mina forsande tårar och forsande näsblod. Jag och Sofie ringer då Karin ch Britt-Marie en miljon gånger men får inte tag på någon så vi chansar på att åka till Méderic och se om nån är där. På metron tror folk som sagt att jag blivit slagen och ger mig servetter och låter mig sitta ner och jag bara fortsätter gråta.  Tack och lov är Karin på Méderic iaf och hon hjälper mig så att jag kan ringa mamma och spärra kortet och vi åker sen tillbaka till Anvers för att se om den ligger i någon av papperskorgarna för tydligen slänger de dem ofta innanför själva påsen för att kunna hämta dem senare.  Där ligger den iaf inte utan vi åker då till polisstationen för att göra en anmälan så att jag kan få ett papper för att sen läman in det för att få ett nytt navigo. På polisstationen var det så mkt folk att de hann inte med oss utan vi måste åka tillbaka imorgon. Riktigt dåligt kändes allting och jag ville bara åka hem. Då ringer Iman och säger att vi ska ut och äta så jag fick åka till Pont de Neuilly på biljetter betalda av karin för att möta dem. Det blev trots allt en riktigt trevlig middag och Alexandra är världens snällaste unge. Hon gav mig 25 euro för att hon tyckte synd om mig och trots att jag vägrade ta emot de i början och upprepade nej nejj nej, det behövs verkligen inte så tryckte hon de till mig och sa att hon ville dela med sig till mig för vi är ju vänner. Så himla gullig. Jag ska köpa nåt till henne. Nu har hon och jag kollat på film och imorgon ska jag möta karin klockan tio i nio för att gå till polisen.

Förutom min värdfamilj, Sofie och karin så sög allt idag. Nu ska jag sova.